Kollade nyss igenom alla bilder som jag tog förra året när jag var här (då sprang jag ju runt med en kamera som ett fån). Hittade några som jag skrattade gott åt, kanske delar jag med mig av dessa i några senare inlägg, nu orkar jag inte ladda upp alla. Har ikväll tänkt på hur mogen jag var som klarade av att åka iväg till ett helt nytt land, till ett helt nytt ställe där jag aldrig tidigare hade varit och aldrig snackat med någon som jobbat här. Hade ingen aning om vart jag skulle komma, och vedskapen att stanna här i två månader. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det, för jag har vuxit massor. Lärt mig massor. Fått lära mig att ta ansvar på riktigt och har upplevt hur ens handlingar påverkar och leder till konsekvenser i ens dagliga liv. Det är så otroligt mycket som man nästan tar för givet när man bor hemma. Att ens tvätt blir tvättad, att det finns mat i kylen och att maten blir lagad, att soporna automatiskt försvinner och att det alltid finns någon som hjälper dig ifall det är något. Så är det inte här. Här tvättar jag allting för hand, köper egen mat, tvål och toapapper, lagar mat och matlådor varje dag, diskar, städar och rengör både mitt rum, badrum och kök, och så vidare... Listan kan göras rätt så lång. Särskilt när man bor ihop med någon (som man inte valt att bo ihop med...) så måste man visa extra mycket hänsyn. Min bokompis är en 40-årig man som kommer från Tjeckien och har precis börjat lära sig engelska. Men jag försöker att hålla dialoger med honom varje dag, även om det i längden kanske inte är så givande... Jag ska dock inte klaga för jag hade kunnat haft det så mycket värre! Nedan är en bild från förra året bak i receptionen med något vaskeförklädde?