Jag får seriöst damp av att vara här. Det gick bra i början, kändes skönt att njuta av det lugna, men nu är jag så fruktansvärt rastlös att jag inte vet vad jag ska göra. Ifall jag har förstavakt och slutar 15.00, så finns det ingenting att göra efteråt. Har tröttnat på att springa och gå samma runda på grund av att alla andra slingor är översvämmade av allt regn som kommer. Har tröttnat på alla Tvrepriser som jag har sett två gånger om nu. Är trött på att bo med en 40 årig man som HELA TIDEN ockuperar internetkabeln och som varje dag åker och fiskar som leder till att hela bunkersen stinker fisk. Är trött på att soffan i bunkersen är så fruktansvärt obekväm att jag får så himla ont i ryggen. Är trött på att jag inte kan ta mig bort från hotellet. Trött på att inte få träna och att det inte finns någon som jag kan prata med. Just nu så står jag inte ut med någonting. Önskar jag hade bil och kunde köra bort och få tänka helt ensam. Vart jag än går här så har jag alltid främmande människor runt omkring. Måste alltså alltid vara glad och trevlig. Måste alltid vara social och snäll. Sorry för ett meganegativt inlägg, har nog PMS och det går ut via bloggen eftersom jag inte kan få ut det på något annat sätt. Är dessutom sur för att peddogubben från förra året och i vintras (en man på 45+ som om och om igen försöker träffa mig, få mitt nummer, få reda på vart jag bort, vill bada naken i sjön med mig, försöker bjuda mig på vin och olika fester osv) är här i lägenheten som han äger, vilket betyder att jag knappt kan gå utanför hotellet utan att stöta på honom. Jag tänkte för några timmar sedan gå upp för hotellbacken på promenad, men såg att han var 100 meter framför mig och fick istället vända tillbaka. Orkar inte stöta på honom när han inte fattar mina pikar. Önskar jag var bättre på att avvisa folk och att kunna säga nej. Blä. Hoppas på att jag vaknar glad i morgon.