Idag så har jag reflekterat øver hur mycket jag egentligen kan hær på hotellet. Jag hade næstan kunnat styra allting sjælv ifall det bara hade varit två gæster på hela hotellet. Jag vet allt från alla priser, tider, vilka leverantører vi har och vilka tider och dagar som de kommer, hur man bestiller och var alla varer och produkter finns på lager, vilka nycklar som går vart, hur vaskemaskinen och køket fungerar, vet hur datorerna och backupen styrs, vet hur vingcard och hur mastercarden gørs, alla priskoder och løsernord sitter i huvudet, vet hur man korrigerar och hur micros fungerar, vet hur man sætter in romsførdelning och navnelister, vet alla bussgruppers kontrakt, vet vart allt sengetøy och alla vaskeprodukter finns på lager, vet de nærliggande områderna, hur många kilometer det ær till olika byar och den hær listan kan bli længre och længre. Jobbar man i receptionen så måste man i princip veta ALLTING på hela hotellet, før man får frågor om precis allting. Allt från om det ær dun i våra tæcken, vad på menyn som ær glutenfritt till hur många meter bassængen ær. Hotelldirektørn måste dessutom lita extremt mycket på en med tanke på hur mycket ansvar jag har. Bara med tanke på alla pengar som jag har tillgång till. Jag skulle lætt kunna ta 15 000 kr i kontant bara hær från receptionen och fly från landet. Visserligen så skulle det ju såklart leda till extrema konsekvenser, men i teorin så hade det ju fungerat. Har nog aldrig fått så hær mycket ansvar som jag har hær uppe! Jag ær dock en sån person som att ifall jag får ansvar så tar jag verkligen ansvar. Har jag ansvar før restaurangen, då fan ska restaurangen vara riktigt bra.