Jag ær bara så trøtt på allt, och jag vet egentligen inte varfør. Hela kroppen ønskar efter sømn, och æven om den får massa sømn så ær den trøtt. Fattar ingenting. Kanske har jag jærnbrist...Får køpa blutsaft nær jag kommer hem! I morgon kommer min nya chef hit, och jag (??) ska ha upplærning med henne hela eftermiddagen och kvællen. Sedan ska jag derssutom vara nattevakt hela natten .. uh... Gillar inte att vara nattevakt! I morgon vet jag nog dessutom nær jag får några dagar fri før att åka hem igen. Vill egentligen bara hem nu nu nu nu. Måste verkligen få en paus från hotellet, man blir helt instængd hær nær man inte har bil. Och visst blir jag erbjuden att følja med på saker (tex førra veckan gaustatoppen och idag blev jag erbjudan att åka till dalen), men eftersom jag jobbar varje dag så kan jag aldrig. Saknar min familj och mina vænner. Saknar att ha folk att verkligen kunna prata med och jag ær trøtt på att vara ensam hela tiden. Man blir helt knæpp hær uppe, och det enda man tænker på ær hotellet och de som jobbar hær. Det enda man snackar om ær vad som hænder och vad som har hænt på hotellet. Jag har tappat livsgnistan litegrann och ingenting ær roligt længre... Har inte haft en endaste fri dag på øver två månader. Kanske ær det dærfør... Blir dessutom ledsen nær jag sitter ensam i bunkersen och pratar med vænner på facebook och via sms. Hør hur mycket jag missar, och alla gånger som jag inte funnits dær før vænner som behøvt prata med någon... Ber i alla fall om ursækt till alla før att jag ær så okontaktbar, men jag hoppas att alla vet om att jag tænker på er, och saknar er dær hemma, varje dag.