Jag saknar verkligen att ha en chef. Jag saknar att ha någon som jag kan ringa nær det blir fel. Som inte blir arg eller ær på dåligt humør... Jag saknar min chef som jag hade i vintras, men han slutade før några månader sen. Han orkade inte jobba kvar hær. Jag vet om att han inte var omtyckt av alla, men han tyckte verkligen om mig och hyllade alltid mig. Han sa att jag hade så extremt stor potential och att jag var så duktig. Jag kunde ringa honom dag som natt (vilket jag bokstavligt talat gjorde), och han stællde alltid upp och hjælpte mig. Det spelade ingen roll om det rørde sig om betalningar eller om det var på grund av fulla och påtrængande killar i lobbyn. Han kom alltid och løste alla problem, och jag fick alltid berøm før allt jag gjorde. Nu får jag mest ta all skit. Om och om igen. Førra sommaren fick jag också alltid ros av både hotelldirektørn och den dåvarande receptionschefen før det mesta som jag gjorde, men nu antar jag att jag førvæntas kunna och gøra allt det jag gør. Men det hade varit gott att høra att man gjorde någonting bra någon gång... Jag ær sjælv medveten om att jag har ett behov av att få høra att jag ær duktig, men jag antar att de flesta fungerar så och att alla behøver høra att de gør ett bra jobb ibland. Nær man sliter och jobbar men ændå bara får høra ris varje dag om och om igen, då tappar man motivation och inspiration. Jag tror att man behøver både ris och ros før att kunna utvecklas och før att bli bættre. Men jag vet att jag bara blir starkare av detta, men det ær rætt så slitsamt att alltid få høra alla fel och misstag. Visserligen så får jag mycket berøm från gæsterna, så just nu så lever jag på deras ros istællet, men ær lite chockad før jag ær van att bli hyllad varje dag hær... Men jag antar att det ær historia och nu ær det bara att blicka fram och strunta i all negativ attityd som många som jobbar hær just nu uttstrålar. Før jag tænker minsann inte låta andra mænniskor gøra mig på dåligt humør.